HOT IRON MC, On tour i Spanien 2009
The story!
Förutsättningarna
Efter förra årets hojturer i Spanien beslöt vi oss för att köra ”favorit i repris” även detta år. Sedan sist har Krister varit mer frekvent i Spanien och det innebar att han i år hade sin egen hoj på plats. Ytterligare fem deltagare hade anmält sig (Weine, Alf, Hans, Rolf och Peter) och från början var planen att hyra hojar, ett koncept som fungerade utmärkt förra året. Sedan dess hade emellertid Harley Rent gått i konkurs. Vi gjorde stora ansträngningar att hitta uthyrare, men eftersom det är tunnsått med sådana i området lyckades vi inte att få till ett acceptabelt alternativ. Lösningen blev i stället att vi fick ett bra pris från Lars Perssons Åkeri att ta ner fem hojar med lastbilstransport. Några av deltagarna nappade omedelbart på detta, medan återstoden behövde längre betänketid med beslutet att lämna sina kära klenoder i händerna på en lastbilschaufför. Till slut hade alla beslutat att acceptera erbjudandet och i två omgångar anlände deras motorcyklar till Torrevieja, där de togs om hand av Jan och Krister för vidare färd till åkeriets garage, där de troget inväntade ägarens ankomst.
Gunnel och Jan hade arrangerat hyra av två hus där grabbarna skulle bo och ett flertal härliga hojturer hade planerats och rekognoserats. Färden från Sverige skulle företas med Ryan Air och Alf hade tidigt bokat biljetter från Skavsta till Alicante.
Vädret i Spanien hade varit väldigt varmt och ”somrigt” ända sedan slutet av februari, men lagom när ”hojveckan” närmade sig började meteorologerna att hota med regn och svalare väder i slutet av veckan.
Med hänsyn till detta planerade vi de lite längre dagsetapperna i bergen i början av veckan. Ett förslag till veckoprogram med hojturerna kortfattat beskrivna, men med noggranna angivelser om de olika turförslagens längd togs fram och skickades till samtliga deltagare i god tid. Tanken var att alla skulle få en möjlighet att studera förslagen, speciellt med tanke på att några av dem var ganska långa och att vi sedan gemensamt skulle kunna ”spika” programmet första kvällen.
Tisdagen den 24 mars
Efter att ha hämtat upp allas bagage från garaget och transporterat dessa till respektive hus, handlat och laddat kylen i respektive hus med nödvändiga förnödenheter för bikers, hämtade vi Krister´s bil och beväpnade med två bilar parkerade vi utanför ankomsthallen på Alicante´s flygplats. Planet var i tid och ganska snart var alla inlastade och vi körde mot Quesada där alla skulle bo. Efter en kort incheckning i husen samlades vi för välkomstchampagnen (Cava). Sedan blev det fotvandring till en närbelägen Italiensk restaurang där vi åt en underbar måltid (Lammskånk) med tillbehör. Mätta och belåtna samlades vi därefter för genomgång och planering av veckans program. Vi beslöt att hålla oss till det förslag som tidigare skickats till deltagarna. De synpunkter och önskemål som framfördes av gänget var:
Detta avslutade den officiella delen av dagen och efter detta gick några till sängs och andra tullade på förnödenheterna i kylskåpet.
Onsdagen den 25 mars
Nu skulle hojarna hämtas från garaget och en lagom lång ”avrostningstur” skulle genomföras. Solen sken från en molnfri himmel, alla hojar startade snällt och ca kl. 11.00 var vi redo att svinga benet över sadeln för den första turen.
På härligt slingrande småvägar, under Spaniens sol, avverkade vi ca 20 mil. Lunch åt vi som en ”picknicklunch” med medhavd mat.
Väl tillbaks i Quesada pustade vi ut några timmar, handlade ytterligare förnödenheter varefter vi åkte till en Argentinsk restaurang där vi intog en god måltid bestående av grillat kött, korvar, revben, etc. och under mottot ”ät hur mycket du vill” så var det ingen som gick hungrig från bordet.
Vid hemkomst blev det ytterligare tullande på kylskåpets härligheter innan det var dags för intagande av horisontalläge. Undantaget från detta var Krister som valde att lämna gemenskapen för färd till flygplatsen där Eva med barn och barnbarn anlände med ett sent flyg. Detta äventyr varade stor del av natten och först ca kl. 03.00 fick han överlämna sig i Morfeus armar för en kort sömn.
Torsdagen den 26 mars
I dag skulle den första långa dagsetappen i bergen äga rum. Ca 36 mil skulle avverkas, mestadels på slingriga bergsvägar. Vi skulle starta kl. 09.30 och räknade med att vara tillbaks mellan 18.00 – 18.30.
Av olika anledningar, en del självförvållade och en del opåverkbara, blev emellertid turen längre tidsmässigt och vi var tillbaks i Quesada ca kl. 20.15, då hade det varit mörkt ca 45 min.
Dagen startade bra med strålande sol och varmt väder och det var ett förväntansfullt gäng som samlades, åtminstone de flesta. Några hade inte lyckats slita sig från den varma bädden i tid varför vi blev en del försenade, trots att samma deltagare hade propsat på tidigare avfärd än 9.30. När vi väl kom i väg gick färden upp i bergen där härliga vägar och vackra naturscenerier gjorde de flesta lyckliga. Vad som inte var så bra var att vi råkade på flera vägar som stängts av för vägarbete, vilket gjorde att vi fick köra omvägar (vägarna hade rekognoserats tidigare för att undgå detta, men spanska vägverket var snabbare än vi). Även lunchen blev ett litet äventyr. Lunchrestaurangen vi hittade lovade ”meny del dia” med ett stort urval av rätter – kom bara in och sätt er! När vi väl bänkat oss runt bordet och fått tag i en meny och en kypare som vi kunde konversera med så visade det sig att allt var slut! Det enda de kunde erbjuda var en kycklingrätt som var dyr och inte särskilt tilltalande. Vi bröt alltså taffeln och åkte vidare tills vi fann en annan restaurang med bra och billig mat. Tyvärr råkade den restaurangen ut för ett strömavbrott så vi blev ytterligare försenade!
Under denna tur passerade vi en hel odlingar med fruktträd som blommade i sin fulla prakt.
Klockan hade nu blivit ganska sent på eftermiddagen men svenska Vikingbikers sviktar väl sällan – eller? När vi så småningom närmade oss Quesada igen föll mörkret över den tappra skaran och eftersom några, liksom FBI-agenter, konsekvent använde mörka glasögon så blev det en del problem med sikten för dessa. Nåväl – vi kom lyckligt hem och kunde ”slicka såren” med hembrassad kvällsmat med TILLBEHÖR!
Dock hördes från någon på kvällen klagomål både på dagsetappens längd (som var känd innan, dock var inte förseningarna förutsägbara) och kvalitén på kvällsmaten. Lite tråkiga vibbar!
Vi trodde väl att tuffa bikers från Sverige som tagit ner sina kära klenoder hit och kostat på sig resa, hyra, etc. mer eller mindre ville tillbringa mestadels av dagarna med att glida runt på de fina vägar där vi lagt upp dagsturerna (så var det förra året), men det var kanske så att svenska Vikingbikers, som legat i ide över vintern behöver lite längre tid för uppvaknande och för att komma i dokumenterad form?
Fredagen den 27 mars
Denna dag skulle turen återigen gå upp i bergen och vara lite kortare än dagen tidigare. Vi hade emellertid lyssnat på deltagarna och därmed kortat av turen än mer för att inte trötta ut hela gänget i förtid. Solen sken, temperaturen var behaglig och precis i utsatt tid lämnade vi Quesada. Till denna tur hade vi ytterligare två medlemmar i form av en svensk och en norrman som bor i trakten. Första anhalten var en liten by ”S:t Eulalia” där vi fick bevista en filminspelning innan färden gick vidare mot högre höjder. Vid nästa stopp överskattade Weine sin längd, vilket fick till följd att både han och hojen välte. Oturligt nog stod Jan bredvid så under några ögonblick såg det ut att bli en stor hög med hojar och bikers, men uppmärksamma tillskyndande kamrater lyckades resa upp ekipagen igen utan någon skada. Lite problem blev det emellertid att starta Weines hoj innan vi kom på hur vi skulle göra (den tål inte att välta).
Färden gick vidare och när vi närmade oss dagens matställe ropade Gunnel plötsligt att hennes hoj hade stoppat. Motorn var totalt död, elstarten fungerade inte och trots så många ”experter” – nja alla deltog inte – så lyckades vi inte få igång ekipaget. Följden blev att Krister och Janne hämtade en släpkärra, Gunnel och Weine stannade i närheten av hojen (trodde vi, i själva verket körde de vilse när de skulle äta lunch och hittade inte tillbaks till hojen!). Det löste sig emellertid när vi kom tillbaks med släpkärran, så efter guidning tillbaks till hojen och upplastning på släpet ställdes kosan hemåt igen. Resten av gänget åkte under ledning av Robert (vår gäståkare) till lunchrestaurangen och därefter tillbaks till Quesada.
Eftersom vi tack vare detta kom tillbaks vid väldigt olika tidpunkter tillbringades kvällen på olika sätt!
Lördagen den 28 mars
Lördag – fortfarande fint väder men enligt meteorologerna så närmar sig ett oväder med oroväckande hastighet. Detta kan vara den sista dagen som vi kan hoja. Väderkartorna visade att det bästa vädret skulle vara söderut längs kusten, så vi beslöt att åka i den riktningen. Robert anslöt även denna dag emedan Gunnel (ingen hoj) och Affe beslöt att åka till slaktaren och inhandla kött med allehanda tillbehör till den kommande grillfesten. Det blev en fin tur över bergen mot kusten och Cartagena. Denna dag lyckades vi uppfylla de flesta önskemål;
Fem av fem var inte så dåligt!
Weine avlöste Krister avseende årets ”mathistoria” vid lunchuppehållet i San Javier. Beställning av Tapas gjordes genom att titta och peka. Weine tittade och såg vitt kött (läckra kycklingbitar) och pekade. När kyparen kom till bordet med den utvalda rätten, försökte han ge Krister den. Han såg emellertid att den kyckling som Weine pekat på hade sugkoppar (det ser man inte ofta på kycklingar) och skickade snabbt över rätten till Weine. Kycklingen hade förvandlats till bläckfisk och det är ju som bekant inte Kristers favoritmat. Nu fick vi se att bläckfisk inte heller är Weines favoritmat. Vi andra som tordes smaka tyckte att det var ganska OK!
På kvällen kom regnet! Men vad gjorde det? HV71 gick till final i hockey-SM.
Kvällens ”matövningar” blev delade. Några frekventerade restauranger och pubar och några åt hos ”Restaurang Affe” – mums!)
Söndagen den 29 mars
Nu var verkligen regnet här! Skyfallen som kom över oss gav ca 70 mm på två dagar. Att åka motorcykel var inte att tänka på. Vi beslöt att åka bil till en hojträff i Gran Alacant, som tydligen var inställd på grund av regn och sedan fortsätta vi för att promenera i hamnen. Dom båtintresserade promenerade nog en liten stund i ösregnet medan övriga gjorde en liten bilburen sightseeing med efterföljande Tapas och pilsner i La Marina. Dom som promenerade i hamnen besiktade sedan Krister´s Finka och efter återsamling i Quesada åkte vi till Manolo´s och åt en kanongod Mixed Paella!
Måndagen den 30 mars
Det ostadiga/regniga vädret fortsatte. Denna dag hade vi planerat att besöka de varma källorna i Banjos de Fortuna för bad och avkoppling, men några av deltagarna var lite rädda för vatten och resultatet av det blev att alla åkte till Harley butiken i Alicante. Dit åkte också Gunnels hoj för reparation och service. På kvällen genomförde vi det planerade grillpartyt och innan dess hann styrelsemedlemmarna i HIF med ett möte. Till grillpartyt hade Paal och Siren Braekken bjudits in.
Paal hade, tillsammans med Janne, lagt ner mycket tid och möda för att försöka att hitta hojar att hyra. Förberedelser hade gjorts av Gunnel och Affe, som hade handlat in stora köttskivor som förberetts och marinerats. Till detta fanns Gunnels hemgjorda potatissallad, bröd och sallad samt mycket flytande tillbehör. Måltiden avslutades med Whiskeytårta (med mycket Whiskey). Någon hade gjort en ursnygg dukning och Affe visade återigen sina kunskaper i grillning. Efter maten visade Roffe hittills oupptäckta husliga talanger när han med stor händighet skötte disken! Han tog därmed tillfälligt över denna syssla från Krister och Weine, som troget hade skött detta arbete under hela veckan. Efter detta övergick festen till ”groggarnas glada afton”. Sammantaget blev det en mycket trevlig avslutning med god mat och hög stämning. Ante och Rocky, husets gårdvarar, gjorde också tillställningen lite speciell.
Tisdagen den 31 mars
Hemresedag. Allt skulle packas, hojarna skulle köras till Torrevieja för transport hem, eller uppställning i garage. Lämpligt nog var Calle på plats med lastbilen som skulle gå till Sverige samma dag. Två hojar fick plats på transporten och det blev Roffe och Peter som lastade upp för transport till Stockholm. Övriga tre fick ställa sina i garaget i väntan på nästa transport.
Efter att ha intagit lunch (somliga med god mat och vita dukar på restaurang Budapest och andra på ett enklare näringsställe intagande hamburgare och pizza) ställdes färden mot flygplatsen där färden till Sverige sköttes förtjänstfullt av Ryan Air!
Sammanfattningsvis
Tycker vi som anordnade besöket att det har varit inspirerande att jobba med arrangemanget, mot bakgrund av förra årets hojvecka. I år var förutsättningarna ännu bättre, med tanke på de erfarenheter som vi hade sedan förra gången samt att alla hade sina egna hojar, vilket skulle kunnat ge fler hojdagar. Sedan förra året hade vi (trodde vi) konceptet klart med mycket hojning, trevlig samvaro på kvällarna med en lagom mix av restaurangbesök och mat- (och dryck-) intag i ”glada vänners lag”. Informationen till deltagarna hade också varit bättre och utförligare i år.
Nu blev det inte riktigt så. Gänget i år var inte så homogent och samspelt som förra året, vilket gjorde det lite svårt att tillfredsställa allas behov av hur man ville ha det. Tydligtvis hade inte informationen om färdplaner etc. gått fram riktigt heller eftersom några var överraskade av längden på någon av turerna och inte var riktigt i form för sådana turer.
Vi hade också otur som fick två regndagar då vi inte kunde hoja alls.
Trots detta tycker vi som varit med och arrangerat veckan att vi fått ut så mycket som vi kunde. Vi körde ca 110 mil, mestadels på slingriga bergsvägar, (är man hojåkare så borde man vara helnöjd med den delen av arrangemanget) mat och boende fungerade bra så vi hoppas att de som kom hit och deltog tyckte det var bra och att vistelsen uppfyllde deras förväntningar!
Quesada i april 2009
Janne & Gunnel